Nu sitter man lite sleten i soffan framför en förhoppningsvis bra fotbollsmatch...

Har ju själv spelat lite idag.

Min äldsta dotter har gjort små framsteg denna veckan. Framsteg som för andra barn kanske inte varit så stora men för oss och för henne är det!

Det första var i måndags när skolbussen skulle köra iväg hemåt. Då berättade hon att innan de kör så ropade busschauffören.

- Är alla med?

Då svarade jag, JA! säger hon jättelycklig.

Tänk vad något så lätt kan vara svårt...

Igår var hon på teater med hela klassen. Då hade hon ropat upp alla namnen för att se så att alla var med. De brukar turas om att göra det i skolan och förra gången det var min dotter hade hon vägrat - Men NU gjorde hon det!

Många bäckar små...

Tänk om det har vänt!?

Jag försöker verkligen tänka efter vad jag säger till henne, och hur jag säger saker. Men det är så svårt när man har en liten trotsig dotter...

Men vi ger oss inte nu när hon gör lite framsteg inte.