Då var Valborgsmässoafton avklarad...

Vi har haft lite drygt 20 pers som gäster i huset. Tanken var att vi skulle elda upp gammalt bråte och ris men regnet plus att allt inte var riktigt torrt gjorde att det inte riktigt ville ta sig ikväll. Vi fick tända grillen istället.

Men korv och bröd fick vi.

Idag blev man helt plötsligt glad att man har flickor, små pojkar har väldigt mycket energi. O ju fler dom är ju mer speedar dom upp sig...

  Men som sagt - imorgon är det maj månad - våren är här. Hoppas jag...

Fick ingen mat med mig till jobb idag - f*n!   

Kan man bli mätt på lite knäckebröd och banan! Kanske en god kopp kaffe till det.

Låter ju som om man fått med alla hörn av kostcirkeln.

Kan man ha hörn på en cirkel?

Jag behöver näring...

Man blir ju helt deprimerad över att läsa mina inlägg - måste väga upp det hela.

Jag älskar ju trots allt mina barn över allt annat... 

Idag är det valborgsmässoafton...

Vi har samlat ihop en hög med ris som vi tänker sätta eld på ikväll.

Imorse kom min äldsta och meddelade nervöst att vi minsann var tvungna att kolla i högen innan vi tänder på så att det inte finns någon igelkott där i.

En sann djurvän min dotter.

Igår lovade dom två äldre att sova till minst 8.00 imorse eftersom de vill vara vakna lite längre ikväll. 07.05 hörde jag små steg i trappan...

-Pappa, får vi titta på Bolibompa?

Varför är det så svårt att lägga ihop 2 och 2? Eller är det mig igen det är fel på. Kan inte en 8 åring göra en korrekt konsekvensanalys?

Ju mer man tänker på det så står det ju klart för mig att självklart kan hon inte det ännu. Hon måste ju få lov att uppleva allt först och själv lära sig att räkna ihop och ta beslut. Det handlar som vanligt om att våga göra fel...

För ett tag sedan hade jag planer på en JA-sägar dag. Att bara säga ja till allt, allt som inte innebar en massa skador d.v.s Men det gick inte så bra... Jag klarar inte det. Får kanske ge en sådan dag en ny chans!?

Imorse frågade min äldsta dotter om tålamod. Minns inte riktigt hur vi kom in på det men vi satt i bilen eftersom hon missade sin skolbuss, eftersom vi vaknade lite sent.

Jag var klar till bussen kom men...

Dagens ord var alltså tålamod.

Mitt nuvarande tålamod är inte speciellt stort - jag tänder till alldeles för fort. Efteråt, nej, under tiden jag skäller på barnen eller suckar över något dom gjort så kommer jag på mig själv. Vad f*n håller du på med. Spelar det som du blev så irriteerad över någon stor roll? Förmodligen inte...

Varför är det så? Varför är nej vägen så lätt att gå och ja vägen så svår!?

När vi tänker efter så sätter vi jättestora krav på vår äldsta dotter - och just nu tror vi hon lider av det.

Hon är väldigt blyg och jag tror nu att det kan kopplas till att hon är rädd att göra fel och det i sin tur leder till att jag eller min sambo blir besvikna. Hur kunde det gå så långt, om det nu är fallet...

Kan man verkligan sätta sin 8 åring i den sitsen, att inte våga göra någonting nytt bara för rädslan att göra fel?

Man mår inte jättebra när man tänker på det...

Har köpt boken "Våga Vara" av Jana Söderberg. Ska läsa den och se om vi kanske kan tänka om lite.

Det är inte alltid så lätt det där med föräldrarskap...

Jag har som min blogg förklarar, 3 barn. 1 på 8 år, 1 på 5 år och en liten bebis på 5 månader. Alla flickor. -Det blir roligt i tonåren, hör jag en massa röster omkring mig som säger. Det kan jag säkert tro. Men varför pratar vi bara om framtida bekymmer. Man hör aldrig någon (nästan) som tycker att det är roligt. Önskar vi inte att våra vänner och bekanta får ha det bra. Är avundsjukan så hårt rotad.
Jag försöker hela tiden att leva efter vissa riktlinjer. Lite regler som jag själv skulle vilja leva helt och hållet efter.
Men det är inte alls så lätt... Ska återkomma om mina regler.